God natt.

Nu ligger jag här och tänker på vilken underbar pojkvän jag har igen. Samtidigt som jag hatar att han inte här så kan jag inte låta bli att tycka om att sakna honom om ni förstår vad jag menar? Jo men jag älskar den där känslan när vi ses och vi båda har saknat varandra så mycket att man springer mot varandra och bara kastar sig i varandras armar. Jag tror faktiskt att det är en av anledningarna som gör att jag älskar honom mer och mer för varje dag som går: att jag saknar honom.
God natt/ Johanna